Hans-Jürgen loggar in

Jag är i Tyskland. Tyskland är inte i mig. Det är svårt att hitta en passande stil. Det kommer med tiden antar jag. Annars är största problemen att jag inte har något kök och att jag bara har tillgång till internet på kontorstid. Idag fick jag lön (den 25:e istället för den 27:e) från Västerliden. Det är bra. Nu kan jag köpa kläder. Jag behöver kläder. Det känns skönt att äga sig själv. Trots att jag egentligen trivdes med att jobba natt var det ingen trevlig arbetsplats. När som helst skulle någon kunna ringa och bestämma att du måste jobba. Det är ostabilt och ganska oschysst. Här däremot är det inte så många som bryr sig. Jag gör arbete som någon annan skulle göra annars, men som inte kräver någon större ansträngning. Min lön är mer en artighetspeng. Det är bra. Som att vara ledig, fast inte. Jag städar upp min egen röra, diskar min egen disk. Betalar, förhoppningsvis, mina egna räkningar. Jag klarar det hittills ganska bra. Jag längtar hem, förstås, men jag gör något själv och det känns skönt.

Det här är bara början

Vi ses snart igen.

Han är en man av ära.

Nu är det en dag kvar. Jag kom hem från jobbet, för sista gången. Hela familjen var redan uppe så jag pratade lite, duschade och plockade undan den värsta röran på mitt rum. Sa hejdå till Erik och glömde önska honom lycka till på SM. Beslutade mig tillslut för att det kunde vara bra att sova lite och vaknade 13.05. Kalle kom vid tjugo över eller så och jag mottog mina födelsedagspresenter, halvt iklädd pyjamas. Vi pratade väl ganska lite. Jag kunde inte komma på något som kunde få situationen att verka bättre. Idag har jag varit glad över att få åka, men det gör ont.

Så vi gjorde typiska saker. Hängde med Rabbit och spelade lite basket. Lyssnade på musik. Gick och hämtade ut tårta och köpte bröd. Han var Zidane och jag var den där andra. Existerade, fast lite annorlunda än förut. Kalle åkte hem och jag paniklyssnade på Elliot Smith tills det gick över.

Johannes kom, sen Annika. Josef, Cajsa och Tobbe. Dusan, Britta, Lennart, Kerstin, Annica och en polis som jag inte hann prata med. Det var kul att ha folk omkring sig. Vi åt sallad och tårta, bytte partytrick och umgicks som vi gjorde så mycket oftare förr. Jag lånade en tröja av pappa, mest för att jag kan, och det kramades mycket.

Någon gång under kvällen kom Ida på att jag ska åka till Tyskland och vi pratade en stund. Jag lånade ut saker till henne som kompensation.

Jag har fått en bok med bilder och hälsningar för att bota hemlängtan. Det finns fortfarande tid att skriva i den. Slå en pling eller kom på en spontan visit. Jag måste packa innan 15.00 (Felicia ska bo i vårt gästrum ett tag), men ingen fara på taket. Allt går bort med club soda.

57 things to do for free

Det är mindre tid än jag hade kunnat önska tills jag ska åka till Tyskland. Traditionen trogen har jag inte lagt en hand vid vare sig städning eller packning. Har varit hos Kalle ett tag, tagit cermoniellt avsked till sommaren. Spenderade relativt lite pengar, såg nyktert på vissa saker och andra ting. Var uppriktig efter att ha samlat mod till mig. Tog kort och blev sentimental och lite nostalgisk. Satsade på att tycka lite mer och lyckades nog. Fick gå i regn. Stod utomhus och upplevde natten. Åkte hem nästa dag och fick en känsla i kroppen av "slutet gott, allting gott". Mamma och pappa tycker jag ska ta tag i det här med att förbereda resan.

Move. Square off.

*Ringa till tandläkaren (kommer inte att bli av)
*Fylla 19 på en ny plats (utan att bli deprimerad)
*Sluta sakna
*Gå stärkt ur valfri konflikt
*Skicka ut en önskelista
*Packa
*Tvätta
*Ställa tillbaka alla mina filmer i hyllan
*Städa (ordentligt)
*Bryta mot upphovsrättslagen
*Sova när jag ska
*Dela med mig
*Vara uppriktig
*Återgälda
*Ta lite ansvar (för fan)
*Laga något

Lite coolare atmosfär

När jag vinglade hem från mitt arbete (lite oroväckande nära diket, sjungandes ett Winnerbäck-potpurri) insåg jag att jag måste blogga. I'll wing it.

Mamma och pappa väckte mig kl 4 igår eftermiddag. Jag jobbar mer än heltid ett tag nu och det känns svårtuggat. Steg upp och hittade Annika i min dörröppning. Vi pratade om Schweiz och om att vi setts på länge och att vi måste ses i Schweiz. Hade mentalt kramkalas med min underbara syster. Jag tror hon fjäskar för mig, men jag vet inte varför. Än. Fick besök av Kalle. Bollade, googlade och gick runt. Jag fick vara byfånig och berätta om alla hus vi passerade men motstod impulsen att peka ut alla mina gamla klassrum. Det kändes bra att träffa någon mer som lever med nattarbetseländet. Gick till jobbet och allt kändes lite lättare än igår.