Ett ögonblick av nostalgi

Kommer du ihåg kvällen den dagen mina föräldrar separerade? Vi träffades nere på stan och du lät mig vara ledsen och tyst. På vägen hem lånade du mig din tröja, för det var så jävla kallt, och frågade vad jag kände. Jag sa att jag var arg på henne för att hon gift sig med någon hon inte älskade. Att jag var arg på honom för att han låtit henne. (Sånt man känner ett tag, men redan vet att det kommer gå över.) Du gick och funderade ett tag och undslapp dig sen ett "det var grovt". Jag hoppas att du inte dömde mig, det verkade inte så. Jag är glad att du tog till dig och att du hade mod nog, till slut.