"Då, nu och sen" eller "Ett färskt inlägg i min debatt om mig själv"

Jag har läst igenom mina gamla anteckningsböcker från gymnasiet. (Säg det jag inte gör för att slippa städa.) Tove 2004 rapporterar om både minnesluckor och hallucinationer - något jag förträngt, men inte glömt. Senast jag gick igenom mina gamla tankar slog det mig hur lite jag hade förändrats. Det känslan finns inte längre. Jag ser tendenser till mig, men det är inte samma person i första boken som i den jag skriver nu. Självklart mår jag bättre. Få människor säger sig ha upplevt gymnasietiden som harmonisk. Jag arbetar mig fram till Tyskland. Där står väldigt lite. Det mesta av det jag kände skickade jag iväg utåt. Det som ändå finns nedtecknat är bra att ha där. Inte minst för att det inspirerar en ordentlig dos nostalgi. Det är inte svårt för mig att förflytta mig mentalt ett år tillbaka i tiden. Tvärtom är det retligt lätt. Så enkelt att jag blir smått irriterad på att det inte går på riktigt. Jag är en konstruktiv människa och jag ångrar mig sällan. Många val jag gjort det senaste året har varit dåliga. Jag har inte skött mig. Om jag fortfarande gick på gymnasiet hade min mentor rynkat bekymrat på pannan och muttrat "Nämen, Tove..." med släpig, knarrig röst. På radion idag pratade en kvinna om hur ungdomar som säger att det är för sent att lära sig nya saker när man nått en så ansenlig ålder som 25 har fel. Min naturliga respons är att hålla med. Eftersom min naturliga respons har fått styra mitt liv hittills presenterar jag här fyra saker jag ska lära mig:

*Att "ta i saker en gång" - sluta skjuta upp allting.
*Att det är kul att umgås med människor, även de man inte känner.
*Att sluta rätta andra utan att ha anledning till det.
*Att rensa avlopp.

Jag återkommer med rapport ang. punkt fyra. De övriga får vara föremål för subjektiv bedömning.