I twice knew a guy in Ohio.

Idag hörde en kille jag kände för länge sedan av sig. Vi pratade jämt då, och nu hör han av sig efter fem år och det går så lätt. Det är inte som förut men jag känner honom fortfarande, otroligt nog. Han kanske känner mig också, men antagligen inte, och det är säkert ett tecken på något. Jag orkar inte tänka på vad. Han har haft samma jobb i ett och ett halvt år. Jag förstår hur det har kunnat hända, men det är så okaraktäristiskt att jag hade svårt att tro på honom. Jag känner mig stolt, trots att min insats har bestått i att hålla mig borta. Ändå, när han påstår att han har saknat mig och älskar mig så kan jag inte låta bli att undra om tiden går väldigt mycket långsammare för vissa människor. Han vill, om inget annat, be om ursäkt för att han har varit en dålig vän (som gett sig av för att inte höra av sig igen förrän nu). Jag förlåter honom. Varför sluta nu?

En lista.

Jag åkte till Stockholm med familjen istället för att fira midsommar, ett lyckat val. Vi besökte Skansen och Gröna Lund, båda saker man tydligen ska uppleva i Stockholm. Det jag gillar bäst med nöjesfält är atmosfären. Om jag ska på en berg- och dalbana får någon hota mig med ett värre alternativ. Istället höll jag Ida och Eriks grejer medan de sprang runt som ungdomar gör. Framåt kvällen åt vi fängslande god mat vid ett bord med utsikt över levande ingredienser på en av Drottninggatans få öppna restauranger, innan vi gick och köpte födelsedagsfika till Erik på 7-Eleven.

Jag lämnade Stockholm lite i förtid för att låta den goda relationen mellan mig och min familj puttra snarare än koka över. På bussen ned försökte jag läsa min bok istället för att lyssna på tre strippor, förlåt, dansare som satt och pratade om allt mellan jord och jord. (Det är förvånansvärt svårt.) Någonstans på vägen bestämde jag mig för att hälsa på Kalle och väl i Motala handlade vi mat (som vi åt) och hyrde film (som vi såg). Det östgötska vädret var så överväldigande mycket bättre än det stockholmska att det gav en automatisk hemkänsla och jag var tvungen att bada, (trots alla besvär som uppstod kring det!) för det är sånt jag gör i Östergötland. Jag har nu även sett de flesta av Motalas delar och insupit idel lokalkännedom.

På vägen hem till Rimforsa handlade jag mat och filmer jag redan sett. Så faller det sig ibland.

Någon som vill göra mig sällskap på Accelerator 29-30 juni?